Igår ringde hennes mamma till henne och ville prata om familjens katt. Katten Z är 14 år gammal och det verkar som om hon håller på att dö. Enligt Fröken Fisk mamma så äter hon inte mycket, kan inte hoppa upp i sängen själv eller i en stol. Vill hellst att man klappar henne hela tiden och hon sover mycket mer än vanligt. Men vissa stunder verkar hon bra, kan ta trappan utan problem och äter. Idag ska vetrinären få säga sitt om Katten Z. Så nu sitter hon och väntar på att hennes föräldrar ska ringa och säga hur det blir. Fast det känns som hon redan vet svaret. I hennes familj är det viktigt att djuret varken lider eller att det inte har kvar sin värdighet i slutet av sitt liv. Så mycket är vi skyldiga dem, ska inte leva bara för att...
Men det hjälper inte koncentrationen just nu och tårarna kommer också. Vill träffa katten en gång till, dock inte på kattens bekostnad av välmående. Känns så långt borta just nu.
Innan hennes mamma ringde hade hon suttit och tänkt på hur skönt det skulle bli till julen när fick träffa djur igen. Att få gosa med katten. Verkar inte bli så nu.
-----
Hennes pappa ringde till henne efter vetrinärbesöket. Hon kunde höra på hans röst att Katten Z hade dött. Efter att ha gråttit i telefonen en halvtimme, kändes det lite bätter. Z led aldrig iallafall och det är huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar