Hmm, så har det hänt. De har haft sin fika tillsammans, hon och herr T. In i det sista var hon inte säker på om han skulle komma eller inte. Hon var nervös, det märkte hon på att hon rengjorde spisen, som redan innan var ganska ren. Men fem minuter innan utsatt tid ringde han på orakad och allt.
Han blev glad för sin present och hon fick en kram.
Sedan satt de och småpratade i nästan två timmar. Och det kändes konstigt för fröken igen. De leende ögonen och att prata om allt möjligt, men inte om dem eller något sånt. Och hon tyckte inte om att han nämnde att han varit hos J i Stockholm, när han var där. Hans gamla kk. Det kändes i magen, mycket. Inte för att hon har något med det att göra egentligen. De är ju inte tillsammans längre. Även om det för henne kändes som under det gjorde när de gjorde slut. Konstigt att man inte får röra den andra eller tycka om på det sättet. Vad han kände vet hon inte, hon vågar inte tolka honom. Alldells för lätt att se allt positivt då, och bli mer besviken.
Just nu vill hon bara ha sällskap men ingen vill bada eller umgås i hennes krympande bekantskapskrets. Och hon vill inte bada själv. Ikväll känns det tomt, men imorgon ska hon jobba och då är det folk omkring henne och hon är behövd, så då är det bättre. Sedan är det bara att fördjupa sig i sina böcker och glömma att det finns en värld utanför...
Några timmar senare får hon ett sms från Herr T som tackar för fikat och tyckte att det var trevligt att de sågs. Och att hon skulle ha en bra kväll och hon skulle ta hand om sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar