hon har jobbat en tid nu på sitt sommarjobb. Och visst tycker hon om sina arbetskamrater. Det är tungt och jobbigt, men det ger lite betalt. Det är det psykiska. som är det värsta, att vara någon som hela tiden måste krama om andra och ta hand om. Finns hela tiden folk att trösta, lyssna på och försöka att hjälpa. Hon har alltid egentligen haft svårt för det jobbet, även om hon ofta får höra att hon är bra på det. Att det kanske vore något att satsa på. Fast ibland känns det som om hon säljer sin kropp till andra, och det är lite för billigt också, inte alls samma timlön som de som gör det på rikitgt. Varje sommar samma tankar, eller inte varje sommar. De finnas sommrar när hon kom hem tills sin familj eller hade någon som väntade på henne, då är det lättare. Då är det inte bara så att hon kramas på jobbet, för pengarnas skull, utanför att hon vill. Det är inte bara att krama andra då utan att bli kramad själv. Varje sommar samma tankar, tills hon accepterar allt och tackar ja till extra pass, för ska man sälja sig borde man få lite betalt också...
Men riktigt där är hon inte än, hon har bara kommit till dårligt samvete för att hon tackar nej till att jobba på lediga dagen. Så hellt har hon inte släppt allt än, men det är snart på gång, hon känner igen tecknen. Egentligen var det nog inte meningen att hon skulle jobba i vården...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar