pladder bara.

Hon jobbar på valet. Det är inget bra jobb, för att hon har tid att tänka. Tänka är dumt, just nu är hon inne i en sorgperiod, inte över Herr T, utan det berömda hoppet. Egentligen trivs hon på jobbet, men idag är en av de dagar, hon är trött på hur allt är. Hennes mamma tror att förra lördagen handlar om att Herr T ser henne som hans "mamma" en trygg person som alltid är därför honom. Eller som ett syskon man tycker mycket om. Men nu börjar han inse att hon inte kommer att vara där längre, finns en chans att hon flyttar från hans stad och tar sin trygghet med sig. Kanske är det så, hon vet inte. För som vanligt när de inte är tillsammans vet hon inte så mycket vad han tycker egentligen. Och det ska väl kanske vara så. De är ju inte tillsammans längre.

Igår när hon icqade Herr T började tårarna rinna när hon kom till att hon inte var kär längre. Hon insåg att det var så, kanske ser även hon Herr T som en bror som hon tror att hon kommer att förlora. Men tankarna på hur det är att sova i hans armar finns kvar, och det tänker man väl inte på med en bror? Visst det är dags att släppa allt och gå vidare, men det finns några tankar och oro i kroppen av lördagens meddelanden. Hon vet att det är fredagens svar man ska gå på, men någonstans i henne är det något som protesterar mot sms, och menar att det är icq som gäller. Väldigt dumt, men rösten finns där, väldigt svagt. Men hon hör den ibland. Varför? Hon är inte kär, hon vet det, lika mycket som hon vet att hon kan bli det om hon blev uppvaktad.