Hon sitter och väntar på att gå på förfest. Hon vill inte gå ut, hon tycker inte om det. Fast det går väl inte att bara sitta hem jämnt heller, ska hon få som hon vill måste hon nog synas på mer ställen än lägenheten och bibloteket.
Hon har börjat titta på andra pojkar och fundera på hur de är och vad de tycker om henne. Det är skrämmande. Hon blir rädd väldigt rädd. Det kanske gör henne till en feg människa men det tar hon rakt av.
Det som kanske inte borde nämnas här är att hon fortfarande har en trygg plats och ett ställe hon återvänder till mentalt. Hon kan fortfarande se sig hemma hos Herr T. Trots att det har gått lång tid och annat som hänt. Att de inte har någon privat kontakt och att hon börjar fundera på om hon har kommit på studentkårens spamlista, eftersom hon inte fått svar på studentfrågor. Det finns fortfarande något i henne som vill och tror att de faktiskt kan fungera tillsammans. Den delen av henne som vill berätta när hon gjort något bra och vill få beröm. Den delen som vill sitta i soffan och titta på tv-pogram hon inte skulle valt själv, men med Herr Ts huvud i knät. Eller få Herr T att titta på hennes pogram samtidigt som de småpratar. Att få vakna i hans dubbelsäng av p3 och en pigg herre medans hon bara vill somna om. Att försöka somna samtidigt som det kommer hårdrock ur klockradion och veta att den slår av om en timme och då är det lungt.
snälla döm henne inte för hårt...
(...hon är alldeles för bra på det själv...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar