Hon blev nog rädd i natt för att ringa och väcka vännen C i den stora staden. Hon vet att vännen vet vad hon menar och ger råd som hon vet inte är sötade med socker. Fast vännen också vet hur svårt det är att följa dem.
Herr C följde med henne hem igår efter AW som vanligt. De pratade om allmäna saker ett tag, tills hon var så trött att hon frös. Hon gick och la sig, han tittade på tv. Éfter ett tag stängde han av tv och satt kvar i mörkret i soffan. Han ville prata känslor, som inte fröken var redo för. Eftersom hon är feg att bli sårad och att ge bort för mycket av sig själv. Han satt kvar i mörkret vad som kändes länge innan han bara reste sig och gick hem. Utan ett ord. Då blev fröken rädd, väldigt rädd. Det var då vännen kom in i bilden. Hon fick vara moraliskt stöd när fröken och herr C pratade på icq:n. När hon förklarade varför hon var rädd och hon jobbade på det. Och han sa att inte alls ville lämna henne, men han måste få tillgång till hennes tankar också. Att hon inte kan bli tyst när det är svårt. Att han fanns där för henne men hon måste tro på det också, att han inte ville såra henne.
Idag var det konstigt att träffa honom, men det var skönt. Allt var som vanligt, fast ändå inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar