Det är ett hål i hennes rustning, ett större än hon tror. Det gör det möjligt för henne att bli skadad och sårad, både av sig själv och andra. Hon inser det mer och mer när hon pratar med vänner, både från nu och förr. Och när hon får höra det orde hon hatar att höra, nej. Andra gången denna veckan, båda gångerna bra anledningar, det vet hon men...
1 kommentar:
Men hålen behövs, annars kommer inte de andra känslorna in heller. Alla de där härliga, bubbliga, varma och glada.
Skicka en kommentar