Hon vill vara en bra vän. Det är många som inte mår bra just nu omkring henne. En som antagligen kommer förlora sitt jobb, en som är ensam och en som ältar som fröken. Hon vet inte vad hon kan göra för att göra det lättare för dem. Alla är så långt bort, vad gör man då? Hon frågar hur det är via datorn och ringer till den ensamma. Men räker det och vad kan hon göra?
Hon vill vara en bra dotter och inte irretera sig på sina föräldrar. Hon vet att hon har haft tur i föräldralotteriet. Hon vill dela med sig, men hon vet att det blir oroliga och kommer med råd hon inte vill följa. Så ibland berättar hon inte allt för dem, för då är de nöjda och glada.
Hon vill vara ett bra barnbarn, men hon var inte ens ledsen när hennes farfar dog för några år sedan. Hennes pappa ringde och berättade, när hon var på studentfest och hon fortsatte att festa. Inte så hårt men ändå. Visst hennes farfar var 93 år och bara ett skelett när han dog. Det var skönt att han slapp lida men borde hon inte känt något? Hon är rädd för vad som händer när pappa ringer om hennes farmor, kommer hon inte reagera då heller?
Hon vill vara ett bra x, så hon gör inte det som hon vet han inte tyckte om när hans förra x gjorde. Hon vill inte att någon ska känna för henne som hon gör för Herr T när han hör av sig hela tiden. Alltså hör hon inte av sig och frågar om de ska fika, fast hon vill.
Hon vill vara en bra Fröken Fisk, men just nu är hon inte det. Just nu är hon elak mot sin kropp och sig själv. Men om hon bara ger sig tid kommer det nog ändra sig också...
2 kommentarer:
Det räcker långt att ringa tycker jag. Det övriga har jag inte mycket på ... Möjligen att de flesta känner sig lite otillräckliga.
Att bara visa att man finns genom att höra av sig då och då brukar räcka rätt långt. Och klandra inte dig själv. Man kan inte bära alla på sina axlar, hur gärna man än skulle vilja.
Skicka en kommentar