Hennes mamma har fått henne att leta svamp i skogen. Fröken tycker om att gå i skogen, men inte som bakis. Då kändes det mest som när hon var liten och tröttnade på att gå omkring leta. De hittade en hel del trattisar.
Hon är bakis och hennes normala ångest är större. Hon funderar på vad hon ska göra för att få bort den ångesten. Vem kan hon ringa? Vad kan hon göra? Varför är hon här nu och kommer hon någonsin vidare? Vart är hon om ett halvår? Mår hon bra då? Hur mycket kan hon förlora i vikt utan att det är farligt? Ska hon ge upp och ge sig till en som aldrig kommer lämna henne men som hon inte har dem känslorna för, bara för att aldrig behöva undra vem hon ska ringa till när hon vill berätta något för någon.
Ja, fröken är negativ just nu...
3 kommentarer:
Tråkigt att du har jobbigt. Kul och skönt med skogen i vanliga fall men håller med om att det är mindre kul när man är bakis.
Synd att du tappar vikt med. Jag brukar ha motsatt problem =) så jag vet inte hur man gör för att öka aptiten när man inte vill äta. Ett förslag är att ta en promenad innan maten kanske?
Är det såpass att du blir orolig kanske du borde kolla med dietist eller liknande?
Känner igen tankarna i övrigt nästan exakt lika.. tråkigt.
Jag tror mycket på dig och hoppas att du kan göra det också framöver.
Jag tycker definitivt inte att du ska ge upp. Inte på någonting.
Vill/behöver du ett sånt förhållande och tror att du mår bra av det så är väl det ok? Kanske ska vara ärlig mot den personen med bara. Bortse gärna från alla eller valfritt råd ... jag är osäker på det mesta här och särskilt förhållanden.
Du får maila/skriva/ringa mig om du vill förstås. Men det är ju inte samma sak riktigt..
Ha det så bra det går.
Kram
BB: Äter nästan som jag ska nu. Är nog mer så att kroppen kräver den energin till annat just nu.
Är väl så att jag just nu står mellan två världar, studentvärlden och den andra. Hör inte hemma någonstans i dem. ÄR på väg från stundtvärlden och de bekanta man har där. OCh ska väl ta mig in i den andra världen. Men jah kan inte den, och jag vet inte vart jag hamnar. KOmmer betyda att man byter stad antagligen och de som känner igen en här. Studentvärlden kan var brutal ibland, folk försvinner och det är svårt att hitta nya kontakter om man är nog gammal på ett ställe.
VIll inte ha ett förhållande för att må bra. Vill hitta tillbaka till den säkerhet jag hade för ett tag sedan som jag kände för allt. Att det kommer ordna sig till slut som jag vill. Är väl bara att man ibland fastnar i ett spår. Så nu är det dags att sluta snacka och sätta sig i biblan 9-17 varje dag så jag kommer någon vart.
Det nya livet kommer nog bli bra för dig tror jag. Om du försöker hänga med lite folk på upptåg, på nya arb plasten så lär du känna dem fort. Sen blir det danskurs om du inte träffar tillräckligt med folk utanför.
Det ser nog bra ut tror/hoppas jag.
Får försöka ta en sak i taget bara. Lätt att säga... men värt att tänka på ibland.
Kram
Skicka en kommentar