Det är tyst omkring henne. Det 'är ingen som pratar med henne, detta för att det inte är någon i hennes lägenhet. I över en och halv vecka har det alltid varit folk omkring henne. I bilen på vägen hem var hon tvungen att inte hålla igen för att inte börja gråta. Hon vet inte varför. Hon satt där med den värsta klumpen i halsen och önskat att hon hade släppt den. Att hennes pappa kört av vägen och bara kramat henne. Isället var de tysta mesta av vägen och hon grät inte.
1 kommentar:
Kan vara lite motigt att ställa om förstås. Hoppas det känns bättre nu eller snart.
Skicka en kommentar