Hon kommer alltid ha en speciellt reation till staden G. Staden hon som liten trodde hon skulle flytta till när hon blev stor. Eller åtminstonde efter att hon släppte tanken på att gifta sig med grannpojken och flytta in på övervåningen i sina föräldras radhus i förorten.
Men hon vet inte om hon hamnar där som sagt. Kanske är det meningen att hon ska längta lite, ha ett till hem. Visst längtar fröken så hon, det finns några att längta till men... hon trivs i en liten stad också. Det är skönt att det är litet ibland. Kanske är det så att hon bara ska ha ett distansförhållande, men kanske bil så hon kan komma hem oftare.
Ibland skrämmer skolorna i staden G henne. Hon vet hur opersonligt det kan vara och får för sig att det är värre i en storstad. Fast hennes mamma har ju trivs ialla år men fröken får ju inte jobba i samma stadsdel som henne. Hellst inte i samma stad om mamma får välja. Lönen är inte heller bra i staden det vet fröken, men det är det inte i komunen jämnt den hon bor i heller.
Det känns som alla hon känner i staden G antingen är på väg där ifrån eller har ett bra och stabilt gäng redan. Det var ju så länge sedan folk flyttade hem igen. Och hon är hellre ensam i en liten stad än en stor stad. Hon vet att hon är välkommen in men det är endå en känsla hon har. Att komma in i ett tajt gäng är inte alltid lätt.
Visst smälter hon för pojkar som kan prata på riktigt, varje gång. Rätt uttal på "men gumman" gör mycket i hennes kropp. Och det är större chans att få rätt uttal i staden G.
Hon pendlar dag från dag om hon vill staden G eller om det ska vara en fantasi. För tänk om det inte är som hon tror att det ska vara. Att hon tröttnar på cafeerna som har öppet sent, valmöjligheten för filmer och alla affärer. Tänk om drömmen är bättre än verkligheten. Vill man krossa den drömmen då?
Dumt att oroa sig nu, hon får se vart hon hamnar och det känns som om beror på vart de vill ha henne som lärare eller där hjärtat tar henne om de nu tar henne någonstans
1 kommentar:
Förstår funderingarna. Har haft dem varje gång jag flyttat eller tagit ett beslut som upplevts som svårt.
Det har en del med psykologi att göra tror jag.. har för mig att jag läste en bok om det engång. Besluten är redan fattade undermedvetet, resten av tankarna är bara för att övertyga sig själv om att det är rätt beslut. Människor är väldigt bra på att övertala sig själva :).
Jag tycker (även om man nog inte ska ge råd i sånt här) att du ska flytta och testa. Visst lite jobbigt men inte så farligt att flytta tillbaka om det inte känns bra?
Mest för att sånt man funderar på att testa men inte gör riskerar att vara sådant man ångrar länge ..
Jag ger mao råd jag inte följer själv nu men önskar att jag gjorde ..
Ha det gott.
Skicka en kommentar