samma....

Det var samma tröja, samma keps som hon kunde för ett år sedan. På samma kille. Hennes hjärta stannade ett slag och hon började sakna igen. Sakna den tryggheten han gav henne. Drömmarna om deras liv han fylde henne med. Kramarna hon försvann i. Vissheten att det fanns någon som alltid ville hör ifrån henne. Sakna Herr C hellt enkelt. Fröken suckar och undrar varför han inte fick vara rätt för henne. Hon tyckte så mycket om honom från första gången hon såg honom. Men han har valt att bli någon annans och de gick förbi varandra utan att hälsa. Som om de aldrig hade känt varandra, som hon inte visst allt hon vet om hans förflutna. Som om han inte kunde få henne att skratta och le fåningt hur lätt som helst. Som om de aldrig hade funnit som ett vi....