trött

Fröken är trött igen och allt är jobbets fel. Det gnälls på hennes första skola på att så många jobbar deltid och att är tyngre för de som jobbar mer. Egentligen är det så att de är mest sur på den hon är vikare för på halvtid, eftersom han bara jobbar 35% och dessutom är borta mycket eftersom han är facklig också. Han har inte alltid den bästa framförhållning utan kan meddela en dag innan att han ska vara borta tre dagar. Dock så tar det på krafterna att hela tiden för hör hur jobbigt det är med deltidare. Fröken håller med, det är inte alls optimalt med en som jobbar deltid. Det missas så mycket när man inte är där. Arbetslaget har dessutom blivit drabbat av två alvarliga sjukskrivningar till råga på allt.

Hon blir också sur på att det nästa ibland förväntar sig att hon ska ta vakten i matsalen bara för att alla andra har sagt upp sina abonnemang där. Fast hon har redan max med rastvaktartid som hon ska ha på deltid. Dock så protesterade hon igår på att det var självklart att de var de som åt som skulle hålla vakten. Det räcker väl att fröknarna i de lägre åldrarna älskar att ta upp problem med eleverna just under matrasten, när fröken äter.

Hon ska även vara på möte till halv 8 ikväll, vilket innebär att det blir sängen direkt när hon kommer hem vid halv 9 ikväll.

Hon kommer även vara tvungen att ta bilen tre dagar denna vecka, så alla ni som kör samma sträcka, se upp! Fröken är väldigt trött på morgonen och kanske inte så lämplig bilförare egentligen. Hon kan även vara lite självdestruktiv i bilen och känna att det inte spelar så stor roll om hon kommer fram. Med andra ord, alldeles för trött. Fröken älskar när det läggs möten på en skola och hon är på den andra och förväntas gå på det. Bussar mellan skolorna, bara tänka tanken är skrattretande.

Hennes nya rektor pratade igår med henne om att fröken måste jobba torsdagar. Rektorn tog upp ämnet när fröken satt och pratade med en annan. Sedan hon fick ett betyg i korridoren på det sättet låser sig fröken vid såna tillfällen. Fröken sa att hon jobbar ju sina timmar då får hon kanske sluta tidigare en dag istället. Då sa rektorn: ”Att hon trodde att jobba heltid innebar att man jobbade alla dagar” och skrattade på ett sätt som inte kändes okey. Fröken kände hur hon blev röd i ansiktet. Det slutade med att rektorn ska titta på frökens schema igen, för att se om det verkligen stämmer att hon gör sin tid. Så minst fyra torsdagar under våren ska fröken åka till skolan för att vara där vid 15.00 för att sitta och jobba med kollegor. Hur lång tid hon ska vara kvar vet hon inte. Fröken kan hålla med om att det kan ge mycket att prata sig samman om betyg och om omdömen. Det tycker hon också, det var bara sättet det lades fram på och att fröken redan innan hade kände sig pressad att göra mer än hennes schema säger.