chockad

Hon har en vana som kommer från vården. Det att gå igenom dödsannonser ibland. Se om någon hon har vårdat har dött. Hon fick en chock när hon kände igen namnet. En lärare på högskolan har dött. Hon visste att han hade varit sjuk, men sist hon mötte hon verkade han var bättre. Det känns konstigt. För ett år sedan pratade hon med lektorn som som vanligt beklagade att läraren inte tog klivet upp och tog över hans post. Känns konstigt och tomt fast hon inte kände honom egentligen.
Han var en av de få som hade en pedagogisk utbildning av de som undervisade henne i matematik. Vilket inte alltid märktes, speciellt inte när det var föreläsning. När han satt vid overheaden och räknade ut långa uträkningar som alltid blev fel i slutet. Fast när han hjälpt en person i taget, var han fantastisk, han såg direkt när man inte fattade och förklarade på ett annat sätt. Han gav sig inte förrän han hittat det sättet som just passade för den eleven. Han återvann lappar när han förklarade så på baksidan kunde det var gamla protokoll eller annat intressant. Han levde på högskolan, när som helst på dygnet kunde man nästan komma till honom på hans rum och få hjälp med matematiken, oavsett om han hade en i just den kursen eller inte.
Får hoppas att det finns en plats full av matematiska nötter, opera och innebandy.