bergavningen från...

Hon visste att det skulle bli jobbigt igår när det var dags för begravning. Av många anledningar. Dock hade fröken aldrig trott att det blev som det blev.

Dagen började med att fröken och frökens mamma städade delar av köket hos hennes mormor och morfar medans de gullade med baby J och hennes föräldrar strålade ikapp. Man måste städa i smyg, för hade morföräldrarna fattat hur mycket som inte tas av hemtjänsten hade de skämts. Mormor och morfar bor på vägen till farmor.

En halvtimme innan begravningen var de vid kyrkan, stötte de på de få som faktiskt fått reda på när det var begravning. Farmor ville ha det i avskildhet. De pratade om farmor och minns de goda stunderna. Efter en kvart kommer hennes farbror, hans fru, frökens kusin med familj. De hälsar på gästerna, men inte på frökens familj. De tittar inte ens på baby J, som de aldrig har sett innan. Frökens familj försöker få ögonkontakt för att hälsa, då vänder släkten och går in i kyrkan. De hälsar på delar av släkten eftersom det är svårt att inte hälsa när frökens familj aktivt säger hej.

Akten är helt okey, även om det inte är allt för personligt om hennes farmor. Viktiga datum och resor rabblas upp men inget som ger djup av den målade bilden. När det är dags för avsked vid kistan trodde hennes familj att det var de två sönerna som skulle få ta avsked först, men då drar den ingifta fastern med sig dotter, barnbarn och svärson och går fram de också. Så även frökens familj hakade på.

Utanför kyrkan delades de upp igen. Hennes bror och fröken T försöker visa upp baby J men ingen av släkten är intresserad. Bara de får av farmors vänner vill se och pratar med familjen.

Begravningskaffet ska vi inte tala om, något av det värsta som fröken har upplevt. Utan att det yttrades ett otrevligt ord, var det inte en bra stämning. Och ingen pratade om farmor. Ingen pratade om allt som hon vågade i sitt liv, hur stark hon faktiskt var. Ingen. När farfar begravdes, var det bra samtal om vad som hade varit hans liv och hur man såg på hans minne. Farmor var inte värd detta.

Vad fröken och hennes familj har gjort, vet de inte. Kanske är det att de lydde den ingifta och inte slängde det som de visste att en välgörenhetsförening inte vill ha. Så att när de hade lagt en dag på att rensa, behövde farbror och den ingifta göra det som frökens och hennes bror inte fick göra för dem när de ville.
Kanske är den ingifta sur på att hennes farmor visste vad hon gick för och markerade sånt som fröken sagt under sin uppväxts att hon tyckte om. Farmor visste att mycket skulle försvinna innan familjen kom upp. De som hade frökens namn på var kort av farmor och farfar, en broderad tavla och en tomte. Korten hade familjen dessutom tagit kopior på till släkten.
Kanske var det att frökens pappa vann lottdragningen och fick välja först, så bokhyllan som den ingifta velat ha blev frökens.

Kanske är det något annat, vem vet...

Men snart så får farmor villa bredvid farfar igen, det var därför fröken och frökens familj var där i alla fall. Och fröken och frökens familj har tittat på kort och pratat minnen som rörde farmor och farfar.