februari 16, 2016

Det började med en fråga...

Frågan ingen ställer till henne. Hon är förgammal, har säkert valt annorlunda.
Han tittar henne i ögonen och frågar."Fia, vad ska dina barn heta?" Han är en av få som kallar henne det,Herr T. Han väntar på svar och hon berättar vad hon vill. Han lyssnar och bekräftar hur saker känns. När man snart är 40 och inte har koll. Hade han ställt frågan om han visste hur den skulle ta skruv i hennes huvud? Hur mycket hon började fundera igen och få panik?

De pratar vidare den lördagen för någon vecka sedan. Så konstigt att träffa en från förr som så snabbt bestämma att man kan lita på den. Att man kan öppna sig och prata ur hjärtat. Få reda på hur livet är för honom. Prata om förhållandet och vad de upplevde tillsammans.

Bli så rädd för hur gammal han blivit, hon vet varför. Han är en gammal gubbe i konditionen och det skrämmer henne. Att gå brevid någon som blir anfod av en kort promenad. Gå brevid någon som har ett kasst hjärta. Någon som en gång betydde allt. Tanken som kommer upp, hon är inte redo att gå på en begravning för honom. Om några veckor ska de försöka laga hjärtat på honom, hon kommer hålla tummarna.

Han lämnade kvar frågan i henne dock. Han verkar utgå från det fröken tvivlar på. Det hon någonstans hoppas på för sin egen skull.

Inga kommentarer: