För ett år sedan

så var hon hos sin mormor och morfar med släkten på mammas sida. De firade deras mormors 85 års dag. Då var de inte säkra på hur länge de skulle få ha kvar mormor. Det var inget fel på henne mer än att hennes livsgnista inte fanns längre. Då var hon lite rädd när mamma nämnde mormor och morfar. De har vänt, mormor är tillbaka till den hon var innan. Hon går och handlar på stan och lagar mat ibland när hon känner för det.

Fröken har försökt få tag på sin mormor idag för att önska henne grattis på födelsedagen, men det är upptaget hela tiden.

----

Fått tag på mormor och har haft ett långt samtal hur det var när fröken jobbade i hemvården för 5 år sedan. Inte hur det är på det boendet hon jobbar ibland på här, utan just hemtjänsten och vad fröken gjorde. "jaha, så du drack kaffe." Fröken har haft det samtalet några gånger innan med mormor....

mormor

Hon har pratat med sin föräldrar som har varit på besök hos hennes mormor och morfar och farmor. Hennes mormor var tydligen som förr, som förr mer än två år sedan. Hon hade gått till stan själv för att handla jordgubbar. Hennes mormor har inte brytt sin om att handla på över två år. Hon gick tydligen omkring i lägenheten utan att använda sig av varken käppen eller rullartorn också. Hennes mormor var sitt gamla jag och hennes föräldrar är förvånade.

Fröken är lite rädd att det är en uppgång innan en djupare nergång. Hon har sett det förr i jobbet. Men hon hoppas att hon har fel.

Men hon kan inte....

Hon kan inte...formulera brevet till sin mormor och morfar. Hon kan inte förklara för dem att det är slut mellan henne och Herr C. Hon försöker men det går inte. Hon vill inte vara den som krossar deras hjärtan. Hon vill inte förklara varför. Hon vill inte...och hon kan inte.

Hon vet inte vem som var mest förälskad i Herr C hennes mormor eller hon själv. Det sista mormor sa till henne när de var uppe och hälsade på var: "håll hårt i honom" och fröken lovad mormor att göra det. Men ibland kan man inte hålla nog hårt i någon.

Men hon kan inte hålla mormor och morfar bakom ljuset längre, det är försvårt att undvika alla frågor om Herr C och hon har dåligt samvete också. Hennes mamma har lovat att prata med dem på söndag, men hon funderade på om hon inte skulle formulera det själv i ett brev, men det går inte. Hon kan inte...

mormor och morfar

De senaste dagarna har de funnits i hennes huvud. Både hennes mormor och morfar och besöket hos C:s. Fast mest hennes. Mormor håller på att ändra betende helt, hon kämpar inte och verkar ha vänt gud ryggen. Och hennes mormor har alltid trott.

Hennes mormor sprang i flera olika församlingar innan och var i kyrka varje söndag.

Hennes mormor var ledsen för att hon inte var konfimerad och där med inte kunde ta mot nattvarden.

Hennes mormor började nästan gråta när fröken lärde henne att mormor hade rätt att gå fram och bli välsningad när nattvarden delades ut.

Mormor brukar kunna kämpa och inte ge sig, men tyvärr har envisheten denna gången sats sig åt andra hållet. En envishet att inte kämpa. Det är inget större fel på mormor egentligen. Visst det är förlitningsskador och alla fattar att det gör ont. Men andra har klarat det och med tanke på hur henne mormor har varit borde hon det med. Männsikan plockade ju blåbär när hon var 75 år med bruten arm.

Nu har dock hennes moster sett till att mormor ska komma in på ett hem. Först för att ställa in medcinen och sedan för att avlasta morfar. Fast när det är för avlastningen kommer det ju bara vara periodvis. Känns skönt och hon hoppas att vårdpersonalen kan fortsätta det fantastiska arbete frökens mamma gjorde under julen. När de åkte var det nästan hennes mormor, iallafall såg fröken henne titta fram ibland. Så kanske kan personalen tillskylland på mormors hemtjänst få tillbaka henne. Hemtjänsten håller bara på med stora björntjänster för att de inte vill vara elaka. Som om man kan lyssna på en halvdeppremerad människa, klart att de bara vill ligga i sängen. Men det blir ingen bättre av, måste upp och röra sig. Men för det krävs att personalen vågar bli "elak häxor".

----

Besöket hos Herr C mormor och morfar gick bra. Och hon fick godkänt av dem, även att hon var lite blyg. Morfar C var tyckte det var väldigt roligt att hon ska bli lärare. Någon att prata pedagogik med. Morfar är en gammal lärare och avslutade sin kariärr som rektor. Så fröken får nog prata pedagogik med mer varje gång. Det var roligt när han tog fram gamla läroböcker för henne att bläddra i. Hon fick till och med en av honom.

Besöket innebar även att hon fick åka upp till kyrkogården där Herr C mamma och syster låg begravda.

Problem med mormor

Hennes mamma sa det för ett tag sedan, och fröken blev rädd. Mormor kommer nog inte leva tills hon blir 90 år. Det går bara mer och mer utför med henne. Visst det är 5 år kvar tills 90 års dagen är här, men hon har alltid trott att det skulle vara morfar som skulle dö först. Mormor har varit den pigga ju. Hennes mamma har för första gången använd sig av dåligt samvete-kortet, skulle inte fröken kunna åka upp till mormors födelsedag, så är alla barnbarn med respektive samlade. Man vet ju inte hur många mer det blir...

Fröken kommer att åka, det vet hon. Men hon vet inte om hon vill egentligen. Varför vet hon inte, men det är bara en känsla hon har.

mormor

Hon har pratat med sin morfar i telefon. Hela samtalet handlade om hennes mormor. Hur allt var och inte var. Frökens bild av sin mormor är en stark person som har en positiv tro på livet. En person som vill tro gott om de flesta. Vad hon får höra nu är en mormor som är trött och hellst bara vill sova. En mormor som inte ser en bra anledning att leva. Känns inte som hennes mormor längre. Hon ringde och pratade med sin mamma. Hon hade samma bild av mormor just nu som morfar.
Släkten tycker att mormor visst har något att leva för, hon är ganska frisk för sin ålder. Har en bra bostad och massa som bryr sig. Så nu vill de att hon ska få medicin för att bli lite mer positiv igen.

När hennes mormor var i sitt esse sprang hon på möten i tre olika församlingar, nu är det jobbigt att gå på gudtjänst.