De bröt upp, han frågade om han inte skulle köra hem henne, hon hävdade att hon ville gå. Och det ville hon, mer än något. Både på grund av värmen och att hon kände att hon inte vill mer. Det var så skönt att gå över torget och gå hem, även om det tog en timme och klockan närmade sig midnatt. Fröken var nöjd med att han inte hörde av sig i söndags. Så skönt att de tänkte det samma. Trevligt att prat med honom men hon vill inte ha fysisk kontakt.
Idag när hon jobbade skickade han meddelande. Genast började hennes dåliga samvete kicka igång. Hon är så dålig på att säga tyvärr, det blir inget. Hon blir också lite paranoid. Tror det värsta i hela situationen. Fast det var ju massa som inte skulle vilja leva med:
- Anse att det finns tjejfärger på skor (orange) man inte kan ha som kille
- Ha på skinnjackan inomhus när fröken håller på att koka upp
- Inte kunna tänka sig att spendera en sommar i Sverige
- Tycka synd om hennes elever på grund av deras handikapp. Det är inte synd om dem, alla hennes elever har det bra i sin situation. Eller de flesta iallafall.
- Tror att hennes elever inte kan känna känslor
- Prata som att ni svenskar skiljer er så lätt
- Stinka parfym
- Inte vara pedagogisk utan på allvar säga att man trots man är lagledare inte lär upp de man leder utan det får någon annan göra.
- Frysa när fröken vill sitta på uteserverigen
- Beställa en stor stark (alltså inte säga till bartendern vilken öl utan bara säga stor stark)
- Inte veta vilken gata i hennes stad man ska hänga på för att få öl, utan välja turistgatan.
- Tycka att heineken är en bra öl.
- Inte dricka ur sin öl för att en fluga landade i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar