På utbildningen fanns det men en person som säkert tyckte att han var öppen och gav alla lika plats. Att han i ett rum där det mest var tjejer gav dem plats och lyssnade på dem. Han är garanterat en av de killarna som slår sig för bröstet om hur duktig han är på jämnstäldhet och jämnlikhet. Och visst han använde alla pk-ordkorektt. Det han inte gjorde var att lyssna eller ge plats. Allt ljus på honom. Satt de på rasten och pratade om hemlöshet, kom han bara in och slängde ur sig "fast jag tycker att skolan borde arbeta mer med ....(något ämne, kunde vara matematik)" Och hade en lång harang om det.
Så fort det pratades om något där han var med skulle han ta över och han hade inte åsikter som var unika eller behövdes lyftas fram särskilt heller. Han förklarade ord som han inte ens visst vad de betyde. Men han skulle ändå förklara trots att det fanns folk som jobbade med det i rummet, som försökte få förklara. Han var först och så nöjd ut. Han hamnade i frökens undvik till varje pris-fack. Så självgod.
Fröken har stött på det innan, killar som tar plats men ändå tror att de inte gör det. Och hon har svårt med dem. De som tror de är så bra men är precis om alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar