Snart äldre....

Inte lång tid kvar nu. Vi snackar timmar och minuter. Innan den värsta och bästa dagen på året. Fröken har alltid älskat sin födelsedag och gör det nu också, men sakta har det även inneburit en rädsla, För att allt är försent, att det aldrig blir bättre än så här.

• Att alltid vara den som riskerar att inte ha kvar till hösten. 

• Att det alltid kommer vara kriser i släkten så att alla andra känslor som finns måste tryckas bort. Personer som går på åsykofarmika kommer först. Tänk på barnen. 
• Behöva trösta andra med att säga: Nä, jag har inte träffat någon, men det är bra ändå. Jag lovat. Och få de stackars dig ögonen tillbaka. 
• Att de som hon vill prata om hur det är inte frågar
• Att hostan aldrig kommer att gå över. 
• Och tiden som försvinner och funderingarna på om det är dags att acceptera nu. 

Fast imorgon ska hon bli hämtad av två brorsbarn och ätar tårta med dem. Det är aldrig fel. Att få vara med de älskade J och L, så då är det en bra dag iallafall.