Hon tar ett nytt minipiller, och funderar som alltid. Ännu en dag som har gått och vad har hon gjort? Varje gång som det försvinner ett piller från kartan, känns det som om hon har slösat bort ännu en dag på ingetting. Det hånar fröken, ännu en dag, du är närmare din död idag än du var igår. Vad kommer världen att tycka om dig och det du har gjort av de dagar du fått.
Är det inte meningen att det ska vara mer än så här? Och vad gör hon för fel eftersom det inte är det?
Hon funderar ibland på att det borde finnas någon som skulle kunna använt sig bättre av de dagarna hon har fått. Kunna använda sig mer av hennes familj, någon som kunnat ha blivit något, med allt det stöd hon har fått i sitt liv.
1 kommentar:
Åhh jag känner så igen mig.
Det är verkligen precis så där som jag tänker då och då. Ska det va så här. Ska lviet vara så här som en transportsträcka. Förvisso, som du skrev nedan, det känns som der reder upp sig för mig just nu. Men man vågar ju inte hoppas. Är så rädd att allt bara ska försvinna...
Fånga dagen. måste jag göra nu, fånga den hålla kvar och njuta!
kram från en som också knaprar ett piller om dagen närmare döden
Skicka en kommentar