Hon inser det fröken. Att hennes beteende bara skadar henne själv. Ändå gör hon det. Det blir inga fysiska skador, hon arbetar mer med det psykiska. Gärna nu när det är hormoner i kroppen som styr, när hon egentligen behöver få känna gemenskap och närhet.
Hon har hängt över sina böcker och försökt att arbeta ikapp, att inte behöva känna sig stressad inför tentan. Hennes telefon har ringt flera gånger. Det är familjen, både mamma och svägerskan har ringt. Fröken svarar inte. Hon skickar inte meddelande med förklaring. Hon låter telefonen ringa klart. Hon orkar inte förklara det enkla i att hon måste göra annat. Att hon inte kan vara tillgänglig. Det som blir effekten är att hon känner sig bortglömd och inte älskad när det slutar ringa. Självklart vet fröken att det var det som skulle hända. Hon kan inte ha kakan och äta den. Hon kan inte leka svår och förvänta sig att alla ska försöka höra av sig. Hon har gjort så här förr och egentligen vill hon att de ska orka lite till med att höra av sig. Hade hon fått ett meddelande hade hon svarat på det. Fröken vet med sig att hon inte kommer ringa upp under kvällen, för hon vill inte veta vad hon missar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar