Fast det kan hon inte. För i våras fick hon begrava dagens födelsedagsbarn. Hennes mormor, som hade fyllt 94 år idag. Sån konstig känsla att inte ringa och prata men ändå att det är så inprägalat i henne att tänka på mormor. Kanske är bra på ett sätt, för hon känner atr hon inte förstått än. Hon fick aldrig chansen när det hände. Hon fick lösa allt praktiskt. Det fanns ingen tid eller person som kunde hjälpa henne att berarbeta det.
visst fröken tog hjälp av sin kollega som mist sin mormor i februari och visst Vännen C fick ta en del. Men ändå inte. När familjen kom hem från semestern var det andra behov som gick före. Och fröken är bra på att se de behoven hos andra.
Nu blir det på ett sätt vädligt tydligt att mormor inte finns och det gör ont. Så himla ont.
Samtidigt som hon får dåligt samvete för att hon inte har lika ont för att hennes farmor och farfar också är döda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar