december 25, 2016

Julen

För några år sedan började hon få ångest för december, både jul och nyår. Blir så uppenbart dessa månader. Att hon kan lova sig själv så mycket, men det blir aldrig så.

Brukar var nöjd med de presneter hon köper. Hon tänker ut vad andra vill ha. En gång älskade hon presenterna från sin bror, men det var länge sedan, när han fortfarande tänkte en tanke på vad hon kanske ville ha. Det började redan när tomten kom, ett urval av paket som deldes ut, bara till brorsbarnen och deras föräldrar. Känslan av utanförskap börjde gro i magen. Så löjligt, hon är vuxen hon borde inte behöva bekräftas på det sättet.

Samtalen under kvällen rör nästan uteslutande brorsbarnen och vad de gjort eller sagt. Hon känner sig utanför som den enda singelpersonen, som funderar på vad hon vill. Hon vet att hon närmare sig årtalen där allt är försent. Fröken satt till stor del med telefonen i näven för att inte känna sig helt ensam. Det är i såna stunder det slår henne hur lite det skulle påverka hennes familj om hon inte kom. De skulle fortfarande kunna prata om brorsbarnen. Det hjälper inte att hennes bror pussade henne på kinden och sa jag älskar dig. Det känns inte som hennes plats i storfamiljen minskar för varje år. När det bara är hennes föräldrar och hon syns hon igen, men i alla sjukdomar och barn försvinner hon varje gång.  Eller hennes brorsbarn ser henne och tävlar om henne, men de kommer bli stora de med.

Inga kommentarer: