ta tag i saker som är jobbiga

Hon har under hösten hostat mycket och halsen har känt konstig. Hostan är borta men halsen känns inte som hennes. Det är som man har bytt hals med någon annan. En hemsk känsla. Oftast är det bara obehagligt att det inte känns som hennes hals.

Hon har iallafall via nätet försökt att boka tid på vårdcentralen. Alltid något.

Irreterande att det är blodbrist på hennes typ också, hon kan ju inte lämna när det är så här. :/

Det började med en fråga...

Frågan ingen ställer till henne. Hon är förgammal, har säkert valt annorlunda.
Han tittar henne i ögonen och frågar."Fia, vad ska dina barn heta?" Han är en av få som kallar henne det,Herr T. Han väntar på svar och hon berättar vad hon vill. Han lyssnar och bekräftar hur saker känns. När man snart är 40 och inte har koll. Hade han ställt frågan om han visste hur den skulle ta skruv i hennes huvud? Hur mycket hon började fundera igen och få panik?

De pratar vidare den lördagen för någon vecka sedan. Så konstigt att träffa en från förr som så snabbt bestämma att man kan lita på den. Att man kan öppna sig och prata ur hjärtat. Få reda på hur livet är för honom. Prata om förhållandet och vad de upplevde tillsammans.

Bli så rädd för hur gammal han blivit, hon vet varför. Han är en gammal gubbe i konditionen och det skrämmer henne. Att gå brevid någon som blir anfod av en kort promenad. Gå brevid någon som har ett kasst hjärta. Någon som en gång betydde allt. Tanken som kommer upp, hon är inte redo att gå på en begravning för honom. Om några veckor ska de försöka laga hjärtat på honom, hon kommer hålla tummarna.

Han lämnade kvar frågan i henne dock. Han verkar utgå från det fröken tvivlar på. Det hon någonstans hoppas på för sin egen skull.

funderar

Hon funderar. Vad vill hon? Ska hon satsa med all osäkerhet eller ska hon inse att hon var en av dem som det inte blev som hon tänkt sig?

Är hon redo att verkligen pröva själv?

Enda som är bra att hon tagit tag i släpande studier. Men vad vill hon privat?

släkten är värst?

Fru Ts bror skickade följande till henne.

"Hej Fröken Fisk. T  fru Ts bror här. hur lever livet med dig ?"

Fröken : "Hejsan. Bara bra, vart på en tung film med jobbet lite tankar är där. Själv?"

"här är det bra. lite småtrött bara. vad var det för film då?"

"Efterskalv som tydligen vann bästa film i dag på Guldbaggen"

"så vad tror du? ses vi på lördag"

"har fått någon fråga om lördag från Fru T, så vem vet"

"hade ju vart trevligt lol så kan man flörta med dig live istället ;)"
"du behöver inte vara rädd jag är helt harmlös och skojar bara lit ."

Ett dygn går och fröken frågar runt hur hon ska bemöta det. Enligt fröken spelar de i olika ligor och hon är inte beredd att klättra ner på stegen från hans skull. Samtidigt är det en person som arbetar med hennes bror och som hon kommer att möta på släktmiddagar i framtiden.

"Du behöver inte vara orolig. Jag är inte rädd för dig. Tack för erbjudandet, men jag är inte intresserad på det sättet. Tycker du inte att våra familjer blandats tillräckligt ;)"

"Lugnt. Jag bara skoja med dig lite. Jag har förhållande och menade inget illa. Visst du är en vacker kvinna och allt. Och under andra omständigheter så vet man aldrig. Men du har helt rätt familjen är hoppsnurrad tillräckligt lol."

Vad säger man? Fröken hade aldrig velat vara ihop med en person som skojar på det sättet med andra tjejer. Med tanke på bristerna hos honom hade det aldrig funnits andra omständigheter. Släkten är värst


 

Fröken blir campare...

Fröken kör lyxkylskåp... Fint ska det vara. El och tjafs är för mesar. Det är bättre att köra på kylboxar och kylklampar. Ett litet experiment hon kör med i 7 -24 dagar. Varför göra saker lätt om det går att komplicera. Hon hoppas att det är minus ute dessa dagar så att frysen som hon valt att lägga på balkongen håller sig. 

Pang sa det....

Hon var nästan hemma när det small till i bilen. Hon kände att höger framdäck förändrades. Det hade blivit punka på motorvägen. Hon hade tur och kunde köra av bilen på en avfart. Parkera på ett ställe där hon inte var i vägen och slå på varningsblinkern.

Ta fram telefonen och ringa pappa. Som kommer och hjälper henne. Fixar allt så hon kommer hem med bil och ett reservdäck. Så underbart att han finns. Han får det att verka så lätt, som hon borde fixat det själv. Istället valde hon att bli pappas flicka och få hjälp .

matpyssel

Fröken älskar att baka på kvällen/början på natten. Det är mycket roligare att starta vid 21 än tidigare. Så nu har hon både gjort kålen och gjort en kaka. Grönkålen ska puttra ett tag till så än är det inte sägen på ett tag.

Hon har fixat samtidigt som hon har pratat med Herr T via nätet. Känns så länge sedan men ändå att inte alls var länge sedan de kände varandra på riktigt.

En väldigt bra start på julfirandet var det iallafall.

Humörändring

Hon har haft en bra dag. En underbar dag med sina killar i den lilla gruppen. Hon hängde med dem och en mellanstadieklass. Förbered sig på dagen som kommer. Nöjd med det mesta.
Så ringer kollegan på kvällen. Han har haft hennes klass på den andra skolan och de är missnöjda. Eller det är ett par som är missnöjda. De anser att fröken varit för hård i betygsättningen. När inte hennes samtal igår eller kollegans försök till lugnade under dagen hjälpt. Fröken sitter med klump i magen och en vilja att inte gå till jobbet imorgon. Hon vill inte läsa brevet som ligger på hennes plats eller önska ett trevligt lov. Just nu är hon inte så sugen att ens skriva på sitt kontrakt. Kanske ska fundera som de andra kring henne. Hoppa av sitt yrke och göra något annat. Men vad?

idag skulle hon ringa om det var som det borde....

Fast det kan hon inte. För i våras fick hon begrava dagens födelsedagsbarn. Hennes mormor, som hade fyllt 94 år idag. Sån konstig känsla att inte ringa och prata men ändå att det är så inprägalat i henne att tänka på mormor. Kanske är bra på ett sätt, för hon känner atr hon inte förstått än. Hon fick aldrig chansen när det hände. Hon fick lösa allt praktiskt. Det fanns ingen tid eller person som kunde hjälpa henne att berarbeta det. 

visst fröken tog hjälp av sin kollega som mist sin mormor i februari och visst Vännen C fick ta en del. Men ändå inte. När familjen kom hem från semestern var det andra behov som gick före. Och fröken är bra på att se de behoven hos andra.

Nu blir det på ett sätt vädligt tydligt att mormor inte finns och det gör ont. Så himla ont.
Samtidigt som hon får dåligt samvete för att hon inte har lika ont för att hennes farmor och farfar också är döda.

Hon skadar sig själv.

Hon inser det fröken. Att hennes beteende bara skadar henne själv. Ändå gör hon det. Det blir inga fysiska skador, hon arbetar mer med det psykiska. Gärna nu när det är hormoner i kroppen som styr, när hon egentligen behöver få känna gemenskap och närhet.
Hon har hängt över sina böcker och försökt att arbeta ikapp, att inte behöva känna sig stressad inför tentan. Hennes telefon har ringt flera gånger. Det är familjen, både mamma och svägerskan har ringt. Fröken svarar inte. Hon skickar inte meddelande med förklaring. Hon låter telefonen ringa klart. Hon orkar inte förklara det enkla i att hon måste göra annat. Att hon inte kan vara tillgänglig. Det som blir effekten är att hon känner sig bortglömd och inte älskad när det slutar ringa. Självklart vet fröken att det var det som skulle hända. Hon kan inte ha kakan och äta den. Hon kan inte leka svår och förvänta sig att alla ska försöka höra av sig. Hon har gjort så här förr och egentligen vill hon att de ska orka lite till med att höra av sig. Hade hon fått ett meddelande hade hon svarat på det. Fröken vet med sig att hon inte kommer ringa upp under kvällen, för hon vill inte veta vad hon missar.

förändringar....

Det är massa förändringar just nu, hennes quizlag känns som det är på väg att upplösas. Det händer saker som gör att alla inte kommer bo kvar nära antagligen. Tråkigt en rutin som ska brytas och en känsla av lite mer ensamhet. Kul för dem som går vidare, naturligtvis. Men att alltid ha känlsan av att stå på kvar och vänta är frusterande.

Hon kom in på båda kusrsera så just nu kör hon ända in i kaklet. En ny sjua, som ska läras upp. Två skolor. Inte möjligheten att vila i kollegan Ds nähet. Att alltid behöva avhandla allt per telefon.

Fått in en vuxen till i klassen som är jobbigt att förhålla sig till. Det är hennes och D klass där med basta.

Flänga mellan skolor och ända ha behövet att ha stenkoll.

skit pomfritt

Hon har ångest. Hon får skylla sig själv på ett sätt, men hon missade ett viktigt datum. Satan vad det kan påverka hennes plan. Hon hoppas på att det går att lösa. Att hon får gå kursen ändå. Annars känns det som att allt är kört. Hela hennes plan om att bli klar.

Suck!

Håll tummarna för att det löser sig trotts allt.

känslan i hjärtroten

när klockan blir 21 och hon inser. Fröken inser att det hon trodde var en plan sedan länge inte blir av Herr B/M valt att köra fordon istället. Inget förlåt eller något annat. Bara en förklaring varför han inte kunde ställa in det han lovat bort sig på efter de hade bestämt.
Hon hade velat få se artisten på scen. Inte hennes idol men hon ville ändå se det. Så hon frågade för över en månad sedan. Hon trodde på att ett ja var ett ja. Men var en är bal på slottet, när man kan bli dumpad i sista minuten utan ett litet förlåt ens. Det som skulle toppa det hela är han dessutom går med sin kollega han skulle köra fordon med

en underbar helg....

Hon började med en aw med kära förredetta kollegor. Visst det blev mycket snack om rutiner på deras nya jobb men det var kul ändå. Nya ideer för nästa aw är på gång. Fröken kom hem alldelles för sent som vanligt.

Lördagen träffade hon Herr F med familj och hängde några timmar på förmiddagen. Kvällen var det surströmming och snack tjejkompisar. väldigt nyktet men så trevligt.

Söndagen lite tvätt och en dag på klipporna. Så underbat.

Dagen innan det är dags för mens

och fröken blir lite smådeppig. Så underbart då att hon försökte boka upp sin bror med barn för att träffas. Bror J hade inte tid, men han hade lämnat ungarna hos hennes föräldrar så han tyckte hon kunde åka hem till dem. Hon kunde ju ta barnen därifrån om hon ville.
Att komma in genom bakdörren och mötas av att först den ena skriker hennes namn och sedan den minsta blir så glad att han måste följa efter henne och dansande skrika.

Eller att få bada i sjön med dem, och båda tävlar om vem som vinner i uppmärksamhet. Oftast vann minsitingen eftersom han hoppade och satte sig på botten, även där det innebar att han hamnade under ytan. Alltså måste faster rycka in och få honom över ytan ganska ofta.

Eller att äta blåbär tills de är blåa om munnen efter badet. Eller få se på spöket Laban för femtielfte gången med båda på varsin sida i soffan.

Att få tanka närhet och kärlek ibland.

Känslan i magen...

Sakta smyger det sig på. Känslan av oro i magen, ångesten som sakta tar över kroppen. Behovet att prata om saker som gnager men inte göra det när fröken har chansen. Alla stora tankar om vad hon borde gjort och vad hon borde göra.

ibland blir det fel

Fröken förstår tanken som rektorn hade som skickat ut brevet i samband med betygen på någon skola i Sverige. Fast det stämmer ju inte. Det är inte hur bra läraren är på att lära ut som betygsätts utan elevens prestation. En lärare kan vara hur bra som helst, men vill inte eleven kommer den inte få ett betyg ändå. Eller så är elever en klockren A-elev men har en världelös lärare. Ska den inte få A då utan bara F för läraren var ju inte bra?

Betyg är svårt och leder till mycket sårade känslor. I hennes klass leder det till att självförtendet knäcks i bland, och att elever kämpar ihjäl sig trots att deras funktionshinder göra att det har svårt att nå E. De har inte förmågorna som krävs för det. De kan inte sätta samman kunskap i flera led eller dra slutsatser. För de är för konkreta i sitt tänkande. Det är det som innebär med deras diagnos, se detaljer men inte alltid helheten. Betygen går ut på att man ska se helheten.

Det är alla vuxnas jobb inom skolan att försöka stötta eleverna på det bästa sättet, men inte genom att ta bort allt ansvar för vad det har preseterat eller ge dem någon att skylla på.  " Det var inte mitt fel, Det var läraren som inte kunde" Så mycket ansvar för vad man gör och inte gör läggs på andra i samhället. Det är aldrig ens eget fel.

 Som chef är det inte okey att säga att de som jobbar för en inte är bra. Framför allt inte till eleverna eller vårdnashavarna. Vad är det för signal? Är det så, varför är den anställd av dig? Vad har du gjort för att underlätta för din personal? Det finns massa fega rektorer som hellre säljer sin personal än tar en jobbig vårdnadshavare. Fröken hoppas att hon slipper jobbar för denna rektorn.

Fast det är klart att alla är värda mer än bokstaven som är i betyget. Det kan vara något av det svårast man kan göra som lärare, att faktiskt våga sätta F och ändå gå in och peppa eleven så att de fortarande tycker om undervisningen. Trotts at de  inte får de betyg de vill ha eller hade förtjänt om det bara handlade om slitjobb och inte förståelse. Att våga tar tårar och ilska men ändå stå kvar för eleven skulle. Att inte trösta vårdnshavare eller försöka hjälpa till med en plan hur det blir bäst för eleven. Hur självförtroendet stärks bäst. Även lärare kan vara bättre än de bokstäverna de delar ut.

ofrivillig tripp i minnenas alle.

Shit pomfritt vad fort det går. Att gå från en bra dag till det svarta. Hon råkade slänga sig tillbaka i tiden genom att läsa gamla inlägg. Plötsligt stannar hjärtat ett slag och hopplösheten är över henne igen. Hon trodde inte att det gick, att en händelse och en person kunde få henne att känna så fortfarande. Det är säkert som Vännen C säger att det sitter i hennes känslominnen och att allt kom tillbaka därför. Hon hamnade tillbaka i en situation där hon var så rädd och feg. Nu är allt i hennes kropp igen.
 Igår hade hon inte kunnat berätta om händelsen. Idag känns det som det var igår det hände.

Händer saker på jobbet.

Det börjar att lugna sig, eller det är massa sjukskrivningar i klassen men vikarierna är kanon. Sjuk när de är bättre än ordinarie personal.

Hennes jobb har nämnts två gånger de sensaste dagarna i den stora lokaltidningen. Få se vad som blir av det.

Allt splittras men hon och D kommer fortsätta att dela klass men inte kommer vara på plats samtidigt. Varannan dag på två skolor. Fröken kommer få en till klass vid sidan av också som D kommer undervisa i också. det löser sig nog, men fröken kommer att sakna att ha honom nära. Inte bara telefonkontakt.

snart släpper de sina ungar, det ska klara sig utan deras lärare. Hur det nu ska gå? Vem kommer och räddar då? Vilken resa de har haft tillsammans, tänk att de kunde bli så stora och klara såna smällar.

den där oron.

Hon har fått göra något hon inte gjort innan. Spärra ett kort. Hennes bankkort är helt borta. Hon vet var hon använde det senast men inte vart det försvann. Hon har ett svagt minne att hon inte var helt noga med att lägga tillbaka det på rätt plats.

Ingen aktiviet på kontot. Men tankarna snurrar lite. Så nu har hon inget kort, tur att hon samlat in pengar från kollegor till 40 år present, så hon hade massor av cash iallafall.


Alltid är det något.. ;)