Julen

För några år sedan började hon få ångest för december, både jul och nyår. Blir så uppenbart dessa månader. Att hon kan lova sig själv så mycket, men det blir aldrig så.

Brukar var nöjd med de presneter hon köper. Hon tänker ut vad andra vill ha. En gång älskade hon presenterna från sin bror, men det var länge sedan, när han fortfarande tänkte en tanke på vad hon kanske ville ha. Det började redan när tomten kom, ett urval av paket som deldes ut, bara till brorsbarnen och deras föräldrar. Känslan av utanförskap börjde gro i magen. Så löjligt, hon är vuxen hon borde inte behöva bekräftas på det sättet.

Samtalen under kvällen rör nästan uteslutande brorsbarnen och vad de gjort eller sagt. Hon känner sig utanför som den enda singelpersonen, som funderar på vad hon vill. Hon vet att hon närmare sig årtalen där allt är försent. Fröken satt till stor del med telefonen i näven för att inte känna sig helt ensam. Det är i såna stunder det slår henne hur lite det skulle påverka hennes familj om hon inte kom. De skulle fortfarande kunna prata om brorsbarnen. Det hjälper inte att hennes bror pussade henne på kinden och sa jag älskar dig. Det känns inte som hennes plats i storfamiljen minskar för varje år. När det bara är hennes föräldrar och hon syns hon igen, men i alla sjukdomar och barn försvinner hon varje gång.  Eller hennes brorsbarn ser henne och tävlar om henne, men de kommer bli stora de med.

vad tänkte hon på?

Hon har tackat nej så många gånger tillslut kände hon att hon var tvungen att säga ja. Frågna har alltid kommit när hon haft fullt upp. Han har åter kommit.
När hon lyfte luren och hörde hans röst visste hon redan där och då, att det inte skulle funka. Det var ingen melodi i rösten och han förstod henne inte. Läste inte av det som var mellan raderna. Hans förslag på träff var en hamburgerkejda vid henne och promenad. Hon sa först ja, men insåg att det var på tok för mörkt att gå ut och gå med en okänd. Hon styrde om och de hamnade på en pub. En av stadens kända kedjor, hon annade mer oråd när han inte hade koll på den.

Hon tog en öl och han mineralvatten, hon betalade för båda, efter att bartenden hört fel. Hon kände ett behov av att försvara sitt drickande. Han blev påverkad av ett glas vin.
De pratade men det fattades något, det där att man kan läsa mellan raderna eller skämta med henne. Att man retas med varandra.
Han ville mer, han var attraherad av stora bröst, så han ville träffas igen. Fröken ville lämna på stört när hon hörde det. Hon är mer än sin kropp, man ska vilja träffa henne pågrund av det som finns innanför. Han tryckte på det fysiska och fröken visste att det var fel person. De kommer inte träffas igen.

glad

Ibland så vänder saker och ting.
Hon har jobb till hösten, visst ny skola och inte med kollegan D men ändå hon tycker det verkar spännande.
Hon har även klarat tentan hon skrev i Falun efter att ha hennes pappa kört henne halva natten. Så skönt att det kanske är sista tentan hon måste klara. Närmare examen helt plötsligt. Bara det dumma ex-jobbet kvar. Men det ska också in.

Hon har röjt hemma, börjar få ordning på saker och ting. Kastar saker hon inte använd sedan hon flyttade in.

Beslutet är taget....

Fröken har haft sån ångest. Det gick från att inte vet om hon hade jobb till att stå upp till 5 olika alternativ. Försöka att fatta ett beslut på vad hon vill. Stanna kvar eller ge sig av på nya äventyr.
Hon försökte plus och minus-listor men de funkar inte för henne. Det blir inte tydligare.
Kollegan D försökte göra diagram med henne för att få henne att se vad hon ville, över några öl en vardagkväll.
Var kvar i storklass eller köra på SU-grupp?
Vart finns hjärtat?
Nära eller långt till jobbet?
 Högstadiet eller mellanstadiet?
Nytt eller gammalt?
Ett till tufft år eller få vila ett år?
Ensam eller vara i par?

Rektor som messade klockan  21:45 när de sitter där med varsin öl. D tvingar henne att ringa upp. Under samtalet fattar hon vad hon vill. Hon tar beslutet fast ändå inte. Hon ber om ett dygn. Lämnar regnet utanför resturangen och går in och fortsätter. HOn kommer på sig att prat om sina tre killar, att hon ska dela dem med en som rektorn tror är bra. Hon pratar som hon redan är deras lärare. Där och då tog hon beslutet.

Hon lämnar sin klass som tredje lärare som överger skeppet. FInns ev bara en kvar till hösten som haft dem. Dock så försökte fröken länge på att vara kvar, hon gav skolan alla chanser även när jobberbjudanden trillade in. Rektorn valde att inte ringa tillbaka. Han räknade med att hon skulle stå där iallafall. Han fattade inte att andra erbjöd nästan 2000 kronor mer och då fegade ändå fröken med lönekrav.

Efter avtackningen känns beslutet mer rätt. D fick en stor present fröken fick en ros av rektorn. Bara för att hon officellt inte var anställd på den skolan utan på den andra. (man kan bara vara anställd på en) Deras jobb har dock varit likvärdigt, på ett sätt har hon jobbat mer eftersom hon varit mentor till klassen. Kändes så sjuk att bara få en ros. Inte ens en bukett.
D blev avtackad lika mycket som hon på den skolan hon är anställd på. Hon försöker att inte vara avunsjuk men visst känns det ibland.
Hon vet att det är han som kommer vara mest saknad i slutänden av kollegorna. Det var han som blev bjuden på öl när de avtackades på AW:n och han som fick spontanpresenter.

Hösten kommer bli så spännande med tre killar som ska vara hennes! Hon ska starta en ny grupp. Hon är grymt nöjd med beslutet.

Hon borde förstått bättre...

Hon borde veta bättre, hon har inte rätt till jobbet. Ändå denna falska trygghet hon tillät sig att vaggas in i. Allt eftersom hon var efterfrågad och efterlängtad på en av avdelningarna. Visst hennes kollega kommer sluta men de har kvar fröken Fisk, och det var hennes kompetens de behövde. De gjorde bara plats för kollegan.
Av en slump kollade hon annonserna på sin arbetsplats för ett tag sedan, inser att hennes tjänst är ut lagd. Ingen har pratat med henne. Ansökan snart slut när hon ser det. Hon skickar mail till de som ville ha henne och frågar om de visst om det. De har ingen aning. Samma dag som sista ansökan ska ni ringer hennes chef och informerar om det.
Ansökan är inne, men fröken funderar på om hon skulle få frågan, vill hon fortfarande ha jobbet.?
Vill hon fortfarande vara lärare?
Orkar hon byta skola igen?
Vad ska hon annars göra?

Sommar på G

Den efterlängtade och hatade sommaren är på gång. Det blir så tydligt när det är varmt och fröken ligger på balkongen. I och med att sommaren börjar slutar hon och D vara kollegor. Då går han vidare till andra jobb. Och fröken har panik av tanken. Hon vill inte. Men kan inget göra. Det skrämmer henne att hon kommer förlora någon hon tycker om, som har funnits som en trygghet.

Sommaren hon måste bestämma sig för vad hon vill. Men just nu är sommaren så skrämmande, med allt vad det innebär. Att sysselsätta sig så många dagar. Inte få panik över livet och inte bli få lappsjuka. Hon älskar och hatar sommaren så mycket.

ständigt denna hosta.

Fröken dras med en hosta, av och till från i september. Så fruktansvärt tråkigt att ha det så. Att inte kunna lita på kroppen eller att kunna träna. Hon vill komma igång nu och pressa sig lite. Kondisen är inte vad den borde vara längre.

Orken blir där efter. Nu när hon måste orka för två. När hennes parhäst har det tufft privat och hon måste ta över ansvaret ännu mer för klasserna.

Fröken hade behövt orka mer för sin familj också. Det finns så många behov där med, hon borde orka vara med avlastande. Hon borde känna sig mer som en i familjen och inte som en utomjording som inte har någon plats. Bara för att hon inte kan bidra till samtalen om hur det är att vara förälder, föda barn eller annat. Så mycket tid som läggs på det och fröken som bara lyssnar och stänger av. Tur att det finns småfolk som får fröken att le och busa.

ta tag i saker som är jobbiga

Hon har under hösten hostat mycket och halsen har känt konstig. Hostan är borta men halsen känns inte som hennes. Det är som man har bytt hals med någon annan. En hemsk känsla. Oftast är det bara obehagligt att det inte känns som hennes hals.

Hon har iallafall via nätet försökt att boka tid på vårdcentralen. Alltid något.

Irreterande att det är blodbrist på hennes typ också, hon kan ju inte lämna när det är så här. :/

Det började med en fråga...

Frågan ingen ställer till henne. Hon är förgammal, har säkert valt annorlunda.
Han tittar henne i ögonen och frågar."Fia, vad ska dina barn heta?" Han är en av få som kallar henne det,Herr T. Han väntar på svar och hon berättar vad hon vill. Han lyssnar och bekräftar hur saker känns. När man snart är 40 och inte har koll. Hade han ställt frågan om han visste hur den skulle ta skruv i hennes huvud? Hur mycket hon började fundera igen och få panik?

De pratar vidare den lördagen för någon vecka sedan. Så konstigt att träffa en från förr som så snabbt bestämma att man kan lita på den. Att man kan öppna sig och prata ur hjärtat. Få reda på hur livet är för honom. Prata om förhållandet och vad de upplevde tillsammans.

Bli så rädd för hur gammal han blivit, hon vet varför. Han är en gammal gubbe i konditionen och det skrämmer henne. Att gå brevid någon som blir anfod av en kort promenad. Gå brevid någon som har ett kasst hjärta. Någon som en gång betydde allt. Tanken som kommer upp, hon är inte redo att gå på en begravning för honom. Om några veckor ska de försöka laga hjärtat på honom, hon kommer hålla tummarna.

Han lämnade kvar frågan i henne dock. Han verkar utgå från det fröken tvivlar på. Det hon någonstans hoppas på för sin egen skull.

funderar

Hon funderar. Vad vill hon? Ska hon satsa med all osäkerhet eller ska hon inse att hon var en av dem som det inte blev som hon tänkt sig?

Är hon redo att verkligen pröva själv?

Enda som är bra att hon tagit tag i släpande studier. Men vad vill hon privat?

släkten är värst?

Fru Ts bror skickade följande till henne.

"Hej Fröken Fisk. T  fru Ts bror här. hur lever livet med dig ?"

Fröken : "Hejsan. Bara bra, vart på en tung film med jobbet lite tankar är där. Själv?"

"här är det bra. lite småtrött bara. vad var det för film då?"

"Efterskalv som tydligen vann bästa film i dag på Guldbaggen"

"så vad tror du? ses vi på lördag"

"har fått någon fråga om lördag från Fru T, så vem vet"

"hade ju vart trevligt lol så kan man flörta med dig live istället ;)"
"du behöver inte vara rädd jag är helt harmlös och skojar bara lit ."

Ett dygn går och fröken frågar runt hur hon ska bemöta det. Enligt fröken spelar de i olika ligor och hon är inte beredd att klättra ner på stegen från hans skull. Samtidigt är det en person som arbetar med hennes bror och som hon kommer att möta på släktmiddagar i framtiden.

"Du behöver inte vara orolig. Jag är inte rädd för dig. Tack för erbjudandet, men jag är inte intresserad på det sättet. Tycker du inte att våra familjer blandats tillräckligt ;)"

"Lugnt. Jag bara skoja med dig lite. Jag har förhållande och menade inget illa. Visst du är en vacker kvinna och allt. Och under andra omständigheter så vet man aldrig. Men du har helt rätt familjen är hoppsnurrad tillräckligt lol."

Vad säger man? Fröken hade aldrig velat vara ihop med en person som skojar på det sättet med andra tjejer. Med tanke på bristerna hos honom hade det aldrig funnits andra omständigheter. Släkten är värst


 

Fröken blir campare...

Fröken kör lyxkylskåp... Fint ska det vara. El och tjafs är för mesar. Det är bättre att köra på kylboxar och kylklampar. Ett litet experiment hon kör med i 7 -24 dagar. Varför göra saker lätt om det går att komplicera. Hon hoppas att det är minus ute dessa dagar så att frysen som hon valt att lägga på balkongen håller sig. 

Pang sa det....

Hon var nästan hemma när det small till i bilen. Hon kände att höger framdäck förändrades. Det hade blivit punka på motorvägen. Hon hade tur och kunde köra av bilen på en avfart. Parkera på ett ställe där hon inte var i vägen och slå på varningsblinkern.

Ta fram telefonen och ringa pappa. Som kommer och hjälper henne. Fixar allt så hon kommer hem med bil och ett reservdäck. Så underbart att han finns. Han får det att verka så lätt, som hon borde fixat det själv. Istället valde hon att bli pappas flicka och få hjälp .

matpyssel

Fröken älskar att baka på kvällen/början på natten. Det är mycket roligare att starta vid 21 än tidigare. Så nu har hon både gjort kålen och gjort en kaka. Grönkålen ska puttra ett tag till så än är det inte sägen på ett tag.

Hon har fixat samtidigt som hon har pratat med Herr T via nätet. Känns så länge sedan men ändå att inte alls var länge sedan de kände varandra på riktigt.

En väldigt bra start på julfirandet var det iallafall.

Humörändring

Hon har haft en bra dag. En underbar dag med sina killar i den lilla gruppen. Hon hängde med dem och en mellanstadieklass. Förbered sig på dagen som kommer. Nöjd med det mesta.
Så ringer kollegan på kvällen. Han har haft hennes klass på den andra skolan och de är missnöjda. Eller det är ett par som är missnöjda. De anser att fröken varit för hård i betygsättningen. När inte hennes samtal igår eller kollegans försök till lugnade under dagen hjälpt. Fröken sitter med klump i magen och en vilja att inte gå till jobbet imorgon. Hon vill inte läsa brevet som ligger på hennes plats eller önska ett trevligt lov. Just nu är hon inte så sugen att ens skriva på sitt kontrakt. Kanske ska fundera som de andra kring henne. Hoppa av sitt yrke och göra något annat. Men vad?

idag skulle hon ringa om det var som det borde....

Fast det kan hon inte. För i våras fick hon begrava dagens födelsedagsbarn. Hennes mormor, som hade fyllt 94 år idag. Sån konstig känsla att inte ringa och prata men ändå att det är så inprägalat i henne att tänka på mormor. Kanske är bra på ett sätt, för hon känner atr hon inte förstått än. Hon fick aldrig chansen när det hände. Hon fick lösa allt praktiskt. Det fanns ingen tid eller person som kunde hjälpa henne att berarbeta det. 

visst fröken tog hjälp av sin kollega som mist sin mormor i februari och visst Vännen C fick ta en del. Men ändå inte. När familjen kom hem från semestern var det andra behov som gick före. Och fröken är bra på att se de behoven hos andra.

Nu blir det på ett sätt vädligt tydligt att mormor inte finns och det gör ont. Så himla ont.
Samtidigt som hon får dåligt samvete för att hon inte har lika ont för att hennes farmor och farfar också är döda.

Hon skadar sig själv.

Hon inser det fröken. Att hennes beteende bara skadar henne själv. Ändå gör hon det. Det blir inga fysiska skador, hon arbetar mer med det psykiska. Gärna nu när det är hormoner i kroppen som styr, när hon egentligen behöver få känna gemenskap och närhet.
Hon har hängt över sina böcker och försökt att arbeta ikapp, att inte behöva känna sig stressad inför tentan. Hennes telefon har ringt flera gånger. Det är familjen, både mamma och svägerskan har ringt. Fröken svarar inte. Hon skickar inte meddelande med förklaring. Hon låter telefonen ringa klart. Hon orkar inte förklara det enkla i att hon måste göra annat. Att hon inte kan vara tillgänglig. Det som blir effekten är att hon känner sig bortglömd och inte älskad när det slutar ringa. Självklart vet fröken att det var det som skulle hända. Hon kan inte ha kakan och äta den. Hon kan inte leka svår och förvänta sig att alla ska försöka höra av sig. Hon har gjort så här förr och egentligen vill hon att de ska orka lite till med att höra av sig. Hade hon fått ett meddelande hade hon svarat på det. Fröken vet med sig att hon inte kommer ringa upp under kvällen, för hon vill inte veta vad hon missar.

förändringar....

Det är massa förändringar just nu, hennes quizlag känns som det är på väg att upplösas. Det händer saker som gör att alla inte kommer bo kvar nära antagligen. Tråkigt en rutin som ska brytas och en känsla av lite mer ensamhet. Kul för dem som går vidare, naturligtvis. Men att alltid ha känlsan av att stå på kvar och vänta är frusterande.

Hon kom in på båda kusrsera så just nu kör hon ända in i kaklet. En ny sjua, som ska läras upp. Två skolor. Inte möjligheten att vila i kollegan Ds nähet. Att alltid behöva avhandla allt per telefon.

Fått in en vuxen till i klassen som är jobbigt att förhålla sig till. Det är hennes och D klass där med basta.

Flänga mellan skolor och ända ha behövet att ha stenkoll.

skit pomfritt

Hon har ångest. Hon får skylla sig själv på ett sätt, men hon missade ett viktigt datum. Satan vad det kan påverka hennes plan. Hon hoppas på att det går att lösa. Att hon får gå kursen ändå. Annars känns det som att allt är kört. Hela hennes plan om att bli klar.

Suck!

Håll tummarna för att det löser sig trotts allt.

känslan i hjärtroten

när klockan blir 21 och hon inser. Fröken inser att det hon trodde var en plan sedan länge inte blir av Herr B/M valt att köra fordon istället. Inget förlåt eller något annat. Bara en förklaring varför han inte kunde ställa in det han lovat bort sig på efter de hade bestämt.
Hon hade velat få se artisten på scen. Inte hennes idol men hon ville ändå se det. Så hon frågade för över en månad sedan. Hon trodde på att ett ja var ett ja. Men var en är bal på slottet, när man kan bli dumpad i sista minuten utan ett litet förlåt ens. Det som skulle toppa det hela är han dessutom går med sin kollega han skulle köra fordon med